DN’s os(m)akliga rapportering i Stadionfrågan

På goda grunder skrev en aktiv djurgårdssupporter ett välformulerat mejl, till DN:s sportchef Nils Palmgren, där han ifrågasätter tidningens bevakning av Stadion-frågan. Djurgårdssupportern vänder sig främst mot den artikel där fem friidrottsvärldsstjärnor, på DN-sportens framsida, intervjuas för att ge sin syn på att Stockholms Stadion eventuellt ska omvandlas till en renodlad fotbollsarena.

Följande fick han till svar från DN:s sportchef:

Hej.
Vår krönikör Johan Esk tycker att fotbollen och friidrotten ska samsas på Stadion. Det finns inte alls två alternativ där det ena är bara för fotbollen och det andra enbart för friidrotten. Det finns två alternativ där det ena är som nu, alltså fotboll/friidrott och det andra är enbart fotboll.
I dagens tidning får friidrottarna komma till tals och Djurgården fotboll komma till tals. Många har reagerat på att vi låter fem världsstjärnor uttala sig och att vi därmed tagit ställning för att skydda DN-galan.
Vad är det för trams. Att fem världsstjärnor uttalar sig om Stadionborgen är en självklar nyhet.
En sak kan vi vara helt säkra på och det är att debatten kommer att fortsätta. Vem vet, i maj när politikerna ska komma med ett första beslut (men långtifrån ett sista) kanske fem gamla fotbollsstjärnor med Knivsta Sandberg i spetsen får uttala sig om Stadions framtid.

Med vänlig hälsning
Nils Palmgren
Sportchef



Det mest upprörande är inte att sportchefen för Sveriges största morgontidning är omedveten om att en av Stockholms mest älskade och berömda idrottsprofiler, Gösta ”Knivsta” Sandberg, är bortgången sedan tre år tillbaka, utan att sportchefen i fråga lider både brist på insikt och verklighetsförankring i en fråga som trots allt upptar tre sidor i onsdagens pappersupplaga samt, än allvarligare, tycks sakna förståelse för hur seriös journalistik ska bedrivas.

För det första, Nils Palmgren, är det bara att öppna din egen tidning från onsdagen där det står att Djurgårdens IF tackar blankt nej till alla alternativ som involverar löparbanor. För oss som är insatta i frågan, har detta varit uppenbart långt innan remissvaret anlände till staden. Situationen är alltså som följer: antingen försvinner fotbollen eller friidrotten. Något kompromissförslag existerar inte i realiteten. Detta borde du veta.

För det andra, Nils Palmgren, så nej, det är ingen nyhet att fem världsstjärnor uttalar sig om Stadion. Ni, på DN, har ringt upp dessa fem världsstjärnor och bett dem att uttala sig i frågan. Det är, snarare än en nyhet, vad jag skulle kalla en tillverkad produkt, en typ av populistisk journalistik i en form som känns ovärdig en tidning av DN:s kaliber och ambitionsnivå. För en balanserad och saklig rapportering hade ni likväl kunnat kontakta även fem djurgårdsprofiler. Man har alltid ett val som tidning, som journalist, att belysa flera sidor. Det har ni inte gjort i det här fallet. Orsakerna till detta kan man bara spekulera i, men i frågan om Stadions framtid bör Dagens Nyheter (med tanke på sin involvering i den enda elittävling som försvinner ifall Stadion blir en renodlad fotbollsarena) ta sin uppgift som nyhetsrapportör på största allvar och vara extra försiktiga.

Vad gäller Johan Esks krönika, så har jag inga synpunkter vad gäller journalistisk etik. Han är krönikör, och det är en krönikörs uppgift att tycka. Men håll med om att krönikan var något av det mest fruktlösa som publicerats på länge. Johan Esk förkunnar att han har en naiv dröm att Stadion ska kunna inhysa både fotboll och friidrott, för att sedan förklara att detta inte är praktiskt genomförbart utifrån de förutsättningar som föreligger. Jo tack, själv drömmer jag naiva drömmar om världsfred och att Djurgården ska spela Champions League-final på Nou Camp om fem år; men vad vill du ha sagt, Johan Esk? Vad är din lösning? Jag har läst din krönika flera gånger utan att kunna utläsa något ställningstagande eller en vilja till analys.

DN-sporten har fumlat betänkligt på sistone. Så sent som den 16 april skrev tidningens Magnus Sjöholm ett hett debatterat allsvenskt matchreferat som måste vara ett av de största lågvattenmärkena i svensk sportjournalistiks historia.

Med andra ord mår inte DN-sporten speciellt bra just nu, utan präglas av en imkompetens som, när man läser Nils Palmgrens mejl, tycks bottna i bristfälligt ledarskap. Ur djurgårdsperspektiv, är det högst önskvärt att Dagens Nyheter tar sitt ansvar, som Sveriges ledande morgontidning, och ser över sin bevakning av Stadion-frågan. För tillfället saknar den balans, seriositet och nyanser.



/DPA genom Kaj Ranén

Remissvar och förstärkningar till DPA

I tisdags var sista dagen för remissvar om Stockholms stadions framtid. Vi i arenagruppen har haft tillgång till Djurgårdens IF fotbolls remissvar till staden och ställer oss helt bakom det. Vi anser sedan tidigare att det enda alternativet för att Djurgårdens IF kommer kunna konkurrera i allsvenskan i framtiden är att vi kan spela på en modern arena anpassad för fotboll som kan drivas kommersiellt av Djurgården. En uppfattning vi upplever att vi delar med Djurgårdens IF.

I samband med offentliggörandet den 25:e mars av de förslag som Tema arkitekter tagit fram för Stockholm stadions framtid bildade Djurgårdens IF en ny arenagrupp som leds av Douglas Roos. Kort därefter fick vi i DPA en förfrågan från Douglas Roos om vi kunde tänka oss att delta i den gruppen och sedan en tid ingår därmed DPA:s talesperson Martin Lindman i gruppen. Detta ger oss en god möjlighet att kontinuerligt hålla oss uppdaterade i arenafrågan samt förstärker vår uppfattning att DIF är intresserade av supportrarnas åsikter i frågan, något vi i DPA ser väldigt positivt på.

Vid den här tidpunkten kände vi även att DPA var i behov av lite nytt blod och valde att kontakta Kaj Ranén, efter hans krönika på svenskafans.com, och Carl Henrik Nordin, som bl a gjort ett uppskattat arbete för DIF-initiativet och Järnkaminerna, med en förfrågan om de var intresserade av att förstärka DPA. Båda tackade ja och har med sitt engagemang redan visat sig vara precis de pådrivande krafterna vi behövde.

Slutligen vill vi konstatera att om DPA ska fylla sin funktion som talespersoner för Djurgårdspubliken är det av vikt att alla Djurgårdare hör av sig till oss med synpunkter och frågor rörande arenafrågan. Och vi på vår sida ska också göra vårt yttersta för att förbättra vår kommunikation med er. Så maila, kontakta oss i samband med matcher osv. Vi ger oss inte förens vi står på en ny arena, så enkelt är det.



/DPA genom Nicos Harrysson

Presskonferens om Stadion

Idag offentliggjordes de förslag som varit ute på remiss angående ombyggnaden av Stockholms stadion. Det finns fortfarande tre huvudspår.

TEMA Arkitekters utredning del 1
TEMA Arkitekters utredning del 2
TEMA Arkitekters utredning del 3
Stockholms Stads presentation av alternativen

Alternativ 1 Kombinationsarena för fotboll och friidrott
Befintlig plannivå.
Ombyggnad nedre läktare.
Tillbyggnad norra läktaren.
Publikkapacitet ca 18-20000 personer.
Kostnad ca 200 miljoner.

Alternativ 2 Renodlad fotbollsarena, befintlig plannivå
Ombyggnad nedre läktare.
Ny Norr – läktare.
Publikkapacitet ca 20000 personer.
Kostnad ca 210 miljoner.

Alternativ 3 Renodlad fotbollsarena, sänkt plannivå 4 meter
Helt nya nedre läktare.
Ny Norr – läktare.
Tillbyggnad Södra läktaren.
Publikkapacitet ca 20000 personer.
Kostnad ca 290 miljoner.

Det man genast reagerar på med alternativ 1 är att 50% av arenans framtida kapacitet kommer att hamna på fondläktaren som riskerar att bli lika hög som klocktronen. Om man väljer att bygga arenan för 18000 kommer 7900 åskådare få plats på fondläktaren, vars befintliga del kommer få en mer än dubbelt så stor påbyggnad bakåt samt ett övre etage med kapacitet för 2040 platser. Om man väljer en kapacitet för 20 000 tillkommer ytterligare ett etage med en kapacitet för 2210 personer. För fotbollen på stadion skulle alternativ 1 vara en katastrof. Fondläktaren tillhör redan idag en av Allsvenskans absolut sämsta läktare med tanke på avstånd till fotbollsplanen. Min fråga är vilka man har tänkt ska köpa biljetter till en framtida fondläktare när fotboll spelas på arenan. I övrigt kommer man minska antalet rader på båda långsidorna med 3 respektive 4 rader vilket är anmärkningsvärt då kapaciteten redan idag är dålig på långsidorna. Till kapaciteten på långsidorna räknas vad jag kan se även hästskon där kapaciteten på Sophialäktaren kommer bli 4658 åskådare och lidingö 5 082 åskådare.
Man kommer enligt alternativ ett även att bygga nya VIP-utrymmen över Sophiavägen något som jag ser som en mycket bra lösning.

Alternativ två verkar vara lite av ett sämre alternativ till alternativ 3, vilket gör att jag kommer att kommentera det kort. Man flyttar fondläktaren framåt, och skapar nya VIP-utrymmen på Sophialäktaren. Alternativet är ok, men långt ifrån bra.

Intressantast är dock alternativ 3. Här har man gått hela vägen och flyttat fram fondläktaren samtidigt som man skapat utrymme för kommersiella lokaler bakom den nya fondläktaren. Man gräver även ner planen fyra meter och utökar kapaciteten på båda långsidorna samtidigt som man bygger en ny läktare ner mot planen i hästskon. Arenan blir symmetrisk, med en väl utridd kapacitet på hela arenan. Det här är också det alternativ jag är övertygad om att DIF vill ha vilket skulle göra det möjligt för oss att stanna på stadion för lång tid framöver. Trist är dock att detta alternativ inte är lika detaljerat i den presentation som offentliggjorts, vilket gör att det inte finns några siffror på kapacitet osv att tillgå.

Sammanfattningsvis kan man säga att det enda alternativet som borde vara aktuellt är alternativ tre. Alternativ 1 är helt enkelt ett skämt. Jag kan inte se vad DIF kan vinna på att vara med och finansiera ett projekt där hälften av arenans framtida kapacitet kommer att ligga på den överlägset sämsta läktaren. Det borde inte finnas något intresse från DIF för att arbeta vidare med det alternativet.

Läs mer om alternativen och gör din röst hörd på: SVD respektive DN

/DPA genom Nicos Harrysson

Stadionspårets återuppståndelse

DPA har tidigare uttalat sig här på bloggen och våran ståndpunkt har inte ändrats. Vi anser att stadion är ett bra alternativ, men anser att det är mycket som behöver göras på stadion för att bli en arena för 2000-talet.

Att vi i DPA framfört kritik mot utspelet i DN härom dagen och Bosse Lundquists på Djurgården Fotbolls officiella hemsida beror på att vi så sent som två veckor innan medlemsmötet blev informerade om att Stadion fortfarande är ett alternativ, och att det då hävdades att det var av yttersta vikt att detta inte läckte ut. Att dessa förutsättningar skulle ändrats inom någon vecka har vi svårt att förstå.



/DPA genom Tommy Nilsson

Kommentarer angående Miljöpartiets förslag till kommunstyrelsen i Stockholm

I dagarna har Stockholms kommunstyrelse träffats för att fatta beslut om att gå vidare med planerna på en ny fotbollsarena i Globenområdet. I samband med detta valde Miljöpartiet att lägga fram ett tilläggsyrkande som i stort sett går ut på att partiet anser att Stockholmsfotbollen bör vandra i Stockholmshockeyns fotspår och hamna hjälplöst efter sina konkurrenter ute i landet. I Miljöpartiets pressmeddelande går att läsa följande:

”Miljöpartiet skriver i sitt förslag till beslut att Stockholms stad framöver inte ska anvisa plats för eller ekonomiskt stödja att ytterligare en storarena byggs, vilket till och från har diskuterats.”

Mycket kan sägas om ovanstående uttalande men en sak måste vi ge Miljöpartiet och det är att de i alla fall lämnar ett klart besked i frågan till alla idrottsintresserade väljare i Stockholm. Att de inte anser att staden skall finansiera ytterligare en arena är inget kontroversiellt. På den punkten verkar ju alla vara överens inklusive Djurgården och sittande majoritet. Djurgården har varit tydliga på den här punkten sedan dag ett. Staden behöver bara ge klubben en plats att bygga på och Djurgården skall själva stå för bygget. Det som är intressant är tillägget att staden inte skall anvisa plats för en arena. Det mina vänner är tydliga besked. Miljöpartiet anser att det skall slås fast att Djurgården inte skall ges möjligheter att bygga en egen arena. Djurgården skall med andra ord tvingas att likt hockeylaget bli hyresgäster i Globenområdet alternativt flytta från Stockholms kommun.






Den idrottsintresserade stockholmaren har ju på nära håll kunnat följa den succésaga en delad arena i Globenområdet har varit för stadens ishockeylag. Nu vill Stefan Nilsson i MP upprepa detta framgångsrika recept även för fotbollen. Jag kan bara dra slutsatsen att Stefan Nilsson inte tillhör kategorin idrottsintresserad stockholmare och jag konstaterar att detta förslag sticker i ögonen på oss som tycker att det är viktigt med elitidrott även i huvudstaden varav en inte obetydlig del förmodligen tillhör Miljöpartiets egna väljare.

För att riktigt sälja in frågan så passar Stefan Nilsson på att även uttala sig å den sittande majoritetens vägnar i dagens DN.

”- Borgarna känner sig bundna av löftet, men vill i själva verket att frågan om två arenor ska självdö”

Att borgarna känner sig bundna av ett vallöfte får väl anses ganska naturligt. Att borgarna skulle hoppas på att frågan självdör är ju en ganska naturlig misstanke om man läser igenom de förslag på placering av ny arena som staden lämnade tidigare i år. Men efter att dessa förslag granskats (och som väntat avfärdats) av Djurgården så har nya möjliga placeringar presenterats från Djurgårdens håll. De signaler vi har fått är att staden i dessa nya förhandlingar faktiskt verkar jobba för att infria sitt löfte och inte alls som Stefan Nilsson påstår hoppas att frågan skall självdö.

Med detta sagt och med historian om Storängsbotten (där ju en viss slottsfogde uppträdde väldigt positivt ända fram till tvärvändningen på slutet) i färskt minne så finns det naturligtvis all anledning att följa stadens agerande i frågan på nära hand. En bra början vore ju om Madeleine Sjöstedt svarade på Stefan Nilssons anklagelser om att majoriteten vill att frågan skall självdö. Vi ser fram emot detta och att staden aktivt jobbar för att infria sitt löfte inom en mycket snar framtid.

Om Djurgården fotboll skall kunna fortsätta bedriva sin verksamhet på högsta nivå i Sverige är det av yttersta vikt att arenafrågan får en snar lösning. Att hamna som hyresgäst på en arena som drivs av AEG (som äger 49% av aktierna i Hammarby!) är inte en lösning på arenafrågan. Det går inte nog att understryka hur viktigt det är att en klubb ges möjligheten att driva sin egen arena. Ishockeyn i Sverige är ett bra exempel på detta. Andra exempel går att hitta i våra grannländer Norge och Danmark där klubbfotbollen har dragit ifrån den svenska rejält i takt med att klubbarna har byggt nya moderna arenor.






I Aftonbladet går det idag att läsa att AIK nu är beredda att tacka nej till att spela på den planerade nationalarenan i Solna. Anledningen till att klubben överväger att tacka nej till att få spela på en toppmodern arena, finansierad av förbundet i precis det område de vill spela sina matcher på är att AIK inser att om de inte får äga sina egna arrangemang så går det helt enkelt inte att konkurrera i framtiden. Det har även flera mindre klubbar och kommuner i landet insett. I Stockholm verkar detta vara svårt att ta till sig av någon anledning.



/Martin Lindman

Stockholms stadion år 2030?

Med centerns utspel häromdagen om en ombyggnad av Stockholms stadion har en fråga som legat begravd de senaste åren återigen aktualiserats.
Vi vet att en ombyggnad av Stockholms stadion endast är ett alternativ om skyddsmärkningen på stadion ändras eller helt tas bort, vilket redogjorts tidigare i bloggen. Men är Stockholms stadion ett realistiskt långsiktigt alternativ till en helt nybyggd arena? Vilka ändringar är nödvändiga för att DIF kan spela kvar på stadion 20-30 år framöver?

Den kanske viktigaste frågan är om DIF helt får ta över driften och ägandet av arenan. Utan ett driftövertagande är stadion inte ett alternativ. Med den frågan kommer också frågan om övrig verksamhet som DIF kan driva på arenan. På en nybyggd arena har DIF varit tydliga med att extra inkomster i form av hotell, gym, pubar och liknande verksamheter är avgörande för att en ny arena ekonomiskt skulle vara möjlig. Så vad är möjligheterna på stadion? Eftersom markytan runt arenan är ytterst begränsad blir frågan vad man rimligtvis kan bygga i själva arenan. Om man utgår från att fondläktaren helt rivs finns möjlighet att bygga om den på ett sätt så att kommersiella lokaler kan rymmas. Man måste tänka på att lokalerna, med stadions utformning, samtidigt måste rymma mycket av andra utrymmen som omklädningsrum, pressrum, VIP-utrymmen osv. Det blir en utmaning att “hitta” ytor för kommersiell verksamhet på ett ombyggt stadion, förutsatt att vi överhuvudtaget får lov att driva kommersiella lokaler på eller runt arenan.

Den andra frågan är själva utformningen av läktare och planen. Är det överhuvudtaget möjligt att utforma arenan efter UEFA:s nuvarande och kommande krav? Var bygger man VIP-loger? Då en utbyggnad av taket är nödvändig på sikt, hur löser man konstruktionen när man har en begränsad yta att röra sig med utanför arenan. Vad blir kostnaden för det? Komfort på stolar, vanliga men även mer plats för VIP-folk och extrautrymmen för handikappade. Finns det möjlighet att bygga ut t ex antalet toaletter så de överensstämmer med UEFA:s bestämmelser? Kan man ändra insläppen på arenan för utökad publikkapacitet?

I centerns utspel kunde man läsa att en ombyggnad av stadion skulle kosta ca 200 miljoner kronor. Som jämnförelese kan nämnas att när Berlins Olympiastadion byggdes om för VM 2006 hamnade kostnaden på 242 miljoner euro dvs en bra bit över 2 miljarder kronor. Jag är mycket medveten om att stockholms stadion är en betydligt mindre arena, men jag vill med detta exempel påpeka att en arena från 1912 inte nödvändigtvis behöver bli billigare renovera än vad det skulle kosta att bygga en helt ny arena.

/Nicos Harrysson

DPA kommenterar K-märkningen

Här är den beryktade så kallade K-märkningen som det diskuteras så mycket om, notera att beslutet fattades efter ”bara” 27 års löfte från Stockholms stad att byggnadsminnesförklara Stadion vid övertagandet.

Här nedan kommer beslutet som länsstyrelsen har fattat med DPA: s synpunkter. De fem punkterna nedan är alltså de som hindrar DIF från fortsatt spel på Stockholms Stadion enligt många men vi i DPA ser inte dessa fem punkter som ett oöverskådligt hinder, vi ser istället att möjligheten finns för en fortsatt framtid för Djurgårdens IF på Stadion om man bara ska se till den så kallade ”K-märkningen”. Självklart finns det många faktorer förutom byggnadsminnesförklaringen som spelar in men här ska vi koncentrera oss på de fem punkterna.

Länsstyrelsen i Stockholms Län
Beslut 1990-04-05

Byggnadsminnesförklaring av Stockholms Stadion, Norra Djurgården 1:1, Norra Djurgården, Stockholms stad.

Den 1 juli 1964 överläts Stadion från staten till Stockholms stad med äganderätt till anläggningen och nyttjanderätt till marken. Marken tillhör staten och lyder under Djurgårdsförvaltningen. Området saknar detaljplan och områdesbestämmelser. Staden har i avtal med staten den 11 december 1963 förbundit sig att verka för att Stadionanläggningen upptas som byggnadsminne.

Riksantikvarieämbetet väckte den 30 juni 1966 fråga om att förklara Stadion för byggnadsminne.

Ärendet överfördes 1976 till länsstyrelsen, som efter en decentraliserngsreform detta år beslutande i byggnadsminnesärenden.

Ståthållarämbetet/Djurgårdsförvaltningen har i yttrande den 12 oktober 1989 medgivit att Stadion byggnadsminnesförklaras med föreslagna skyddsföreskrifter.

Kommunstyrelsen i Stockholms stad har i yttrande den 21 februari 1990 med vissa påpekanden tillstyrkt en byggnadsminnesförklaring.

_______________________

Stockholms Stadion byggdes 1910-12 om huvudarena för 1912 års Olympiska spel i Stockholm. Byggherre var Centralföreningen för idrottens främjande och arkitekt var Torben Grut (1871-1945)

Stockholms Stadion var vid sin tillkomsttid en unik anläggning som under många år kom att tjäna som förebild för andra idrottsarenor runt om i världen. Den är byggd i en nationalromantisk anda, inspirerad av medeltida försvarsmurar med torn. Det hantverksmässiga kunnandet och materialens äkthet är mycket viktiga komponenter i byggnaden. Stadionbyggnaden bevarar fortfarande sin ursprungliga karaktär.

Eftersom Stockholms Stadion är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde förklarar länsstyrelsen med stöd av 3 kap 1 § lagen om kulturminnen m.m. (SFS 1988:950) Stockholms Stadion för byggnadsminne.

Länsstyrelsen meddelar enligt 3 kap 2 § samma lag följande skyddsföreskrifter.

1. Stadionbyggnaden – fondläktaren i norr undantagen – biljettkiosker vid huvudentrén samt smidesstaketet får inte rivas eller till sitt yttre byggas om eller på annat sätt förändras.

DPA:s kommentar: Denna punkt påverkar inte en eventuell ombyggnation till det negativa. Vi vill behålla Stadions utseende och yttre eftersom det tillhör den stora charmen med Stadion. Att staketet runt Stadion inte får rivas eller till sitt yttre byggas om påverkar insläppen vid en eventuell ombyggnation eftersom insläppen inte är ultimat utformade men det går att förändra de biljettkiosker som finns (förutom den vid Valhallavägen, huvudentrén).

2. I Stadionbyggnadens inre – fondläktaren undantagen – får inte sådana åtgärder vidtagas som medför ingrepp i den ursprungliga stommen.

DPA:s kommentar: Här är frågan exakt vad som menas med stommen men att fräscha upp Stadions inre får man göra och den ska underhållas enligt punkt 4. Stommen kan behållas och innandömet kan förändras så att de passar DIF bättre.

3. Stadionbyggnadens huvudstruktur vad gällande arkitekturens slutenhet, läktarhöjd samt bänkutformning skall bevaras. Stadionanläggningen får ej överbyggas.

DPA:s kommentar: Här är en av de stora punkterna eftersom DIF vill ha högre publikkapacitet. Att det inte får byggas ett tak känns som oviktig sak i jämförelse med fortsatt DIF spel i t.ex. Akalla. Publikkapaciteten kan ökas genom att sänka fotbollsplanen och borttagandet av löparbanorna. Att bänkutformningen ska bevaras känns som en punkt som ganska lätt kan tas bort ur byggnadsminnesförklaringen speciellt om DIF/Staden kan garantera att bänkarna återbyggs till den ursprungliga utformningen vid en eventuell framtida flytt från Stadion.

4. Byggnaderna skall underhållas så att de inte förfaller. Vård och underhållsarbeten skall utföras på ett sådant sätt att det kulturhistoriska värdet inte minskar.

DPA:s kommentar: Denna punkt följer inte Stockholms stad speciellt bra, förfallet är på vissa ställen långt gången och de underhållsarbeten som förs känns bara som en förlängning av det totala förfallet. Underhållet vid ett övertagande av DIF i alla avseenden kommer att bli avsevärt bättre jämfört med idag och framförallt kommer det bli bättre jämfört med om vi flyttar ut och ingen längre använder arenan.

5. Det till Stadion hörande området, som markeras på karta, tillhörande dessa föreskrifter, skall hållas i sådant skick, att byggnadernas utseende och karaktär inte förvanskas.

DPA:s kommentar: Vi vill inte förvanska karaktären och utseendet kring Stadion vi vill förbättra den genom att tydligare visa att det är Djurgårdens hemmaplan.

Länsstyrelsen lämnar utan kostnad för ägaren råd och anvisningar i fråga om vård och underhåll.

Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen enligt 3 kap 14 § lagen, om kulturminnen m.m. lämna tillstånd till att ett byggnadsminne ändras i strid mot skyddsföreskrifterna.

Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållanden som föranleder ändringen. Villkoren får avse hur ändringen skall utföras samt den dokumentation som behövs.

Enligt 3 kap 21 § samma lag gäller detta beslut omedelbart även om det överklagas.

Detta beslut kan överklagas till kammarrätten enligt anvisningar på bilaga.

I den slutliga handläggningen av detta ärende har deltagit byråchef Mats Larsson, beslutande, länsantikvarie Jan-Bertil Schell, länsassessor Karl Henrik Ziefvert samt byrådirektör Henric Falkman, föredragande.

Vi i DPA anser att byggnadsminnesförklaringen är inget omöjligt hinder för att modernisera stadion och samtidigt behålla dess charm och särprägel. Om den politiska viljan finns går det att bygga om stadion så att Djurgårdens IF i överskådlig framtid kan använda arenan som hemmaplan.



/Kim Sundman

Möjligt att vara kvar på ombyggt Stadion?

I DN kunde man idag läsa om Centerpartiets Per Ankersjös utspel om att bygga om Stadion till en renodlad fotbollsarena och låta DIF ta över driften av den. Centern har för tillfället inget att säga till om i Stockholmspolitiken men om de fortsätter att fiska röster med utspel som dessa så kan de nog räkna med att mångdubbla sina få röster från förra kommunalvalet.

I realiteten är Stadions ombyggnad inte främst en politisk fråga. Vad som krävs är att Stockholms friidrott lämnar Stadion för gott och att Länsstyrelsen tar ett beslut om att häva K-märkningen av åtminstone vissa delar av Stadion.

Att få bort friidrotten från Stadion borde inte vara svårt. På det nationella planet så har Friidrottsförbundet bestämt sig för att ha Göteborg som huvudsäte. Med andra ord kommer Stadion endast användas för friidrottsändamål som träningsarena, SM-tävlingar och till DN-galan vars framtid i vissa avseenden är osäker.

Vad gäller Länsstyrelsens möjlighet att häva delar av K-märkningen på Stadion vill jag hänvisa till en text här på bloggen som är på ingång. Vad jag kan konstatera är att det är långt ifrån omöjligt.

Stadion som alternativ är idag ett fullgott sådant om man jämför det med de icke-existerande (Kista & Akalla) eller omöjliga (Loudden & Östermalms IP) förslag som finns i övrigt.




Klickbar bild



Vad tycker du? Kommentera gärna så att vi kan bilda oss en uppfattning om gemene Djurgårdares uppfattning!



/DPA genom Richard Nordström

Angående Djurgårdens brev till kommunen

Arenafrågan:Brev till Staden



Det är glädjande att konstatera att Djurgårdens offentliga uppfattning i det publicerade brevet är, i stort sett, i linje med deras supportrars viljor.

De av kommunen föreslagna alternativen för en arena för Djurgården är, som kan läsas i tidigare inlägg i denna blogg, oacceptabla. Brevet till kommunen visar med önskvärd tydlighet just det.

Tonen i brevet är rak och budskapet klart. Samtidigt hålls dörren öppen för att komma överens med kommunen.



/DPA

Tidsplanen för Loudden klarnar

I gårdagens blogginlägg stod att läsa att Djurgården vill ha ett förtydligande av staden avseende när en arena vid Loudden kan vara aktuell. Tidigare indikationer har visat att det kommer ta lång tid att avveckla de verksamheter som idag bedrivs och sanera marken där arenan kan tänkas stå. En fingervisning ges kanske i dagens DN.

Igår togs det första symboliska spadtaget i bygget av en helt ny stadsdel vid Värtahamnen. Planerna inbegriper vattennära bostäder av hög standard i olika utformningar, kontorsbyggnader och diverse kulturella begivenheter. En av de av staden önskade byggnaderna är som bekant Djurgårens framtida arena. Den skulle ta plats vid Loudden där idag en mängd oljecisterner härbergerar. Artikeln bekräftar den nedslående tidsplanen som tidigare nämnts. En arena för Djurgården skulle inte vara klar för än 2020.

Stadens initiativ att förädla området vid Värtahamnen bör uppmuntras. Det är idag ett område som besitter stor potential men som utnyttjas av verksamheter som förfular området och som hör hemma långt utanför innerstaden i en modern storstad. Liksaå skulle en arena säkert passa in i området och närheten till Djurgårdens urprungsområden gör Loudden till ett geografiskt sett bra alternativ.

Emellertid är 12 år en evighet i fotbollsvärden. Under de tolv åren som vi skulle få vänta på en arena vid Loudden skulle Djurgårdens IF sakta vittra sönder. Vi skulle under väntetiden sannolikt tvingas ut till Solna eller Hammarbys/kommunens arena vid Globen för att fortsätta kunna bedriva vår verksamhet på elitnivå. Loudden är av ovan angivna skäl det minst dåliga alternativet av de förslag som staden lade fram för oss men är ändå oattraktivt på grund av den aktuella och oacceptabla tidsplanen.



/Richard Nordström