Arenafrågan:Brev till Staden
Det är glädjande att konstatera att Djurgårdens offentliga uppfattning i det publicerade brevet är, i stort sett, i linje med deras supportrars viljor.
De av kommunen föreslagna alternativen för en arena för Djurgården är, som kan läsas i tidigare inlägg i denna blogg, oacceptabla. Brevet till kommunen visar med önskvärd tydlighet just det.
Tonen i brevet är rak och budskapet klart. Samtidigt hålls dörren öppen för att komma överens med kommunen.
/DPA
I gårdagens blogginlägg stod att läsa att Djurgården vill ha ett förtydligande av staden avseende när en arena vid Loudden kan vara aktuell. Tidigare indikationer har visat att det kommer ta lång tid att avveckla de verksamheter som idag bedrivs och sanera marken där arenan kan tänkas stå. En fingervisning ges kanske i dagens DN.
Igår togs det första symboliska spadtaget i bygget av en helt ny stadsdel vid Värtahamnen. Planerna inbegriper vattennära bostäder av hög standard i olika utformningar, kontorsbyggnader och diverse kulturella begivenheter. En av de av staden önskade byggnaderna är som bekant Djurgårens framtida arena. Den skulle ta plats vid Loudden där idag en mängd oljecisterner härbergerar. Artikeln bekräftar den nedslående tidsplanen som tidigare nämnts. En arena för Djurgården skulle inte vara klar för än 2020.
Stadens initiativ att förädla området vid Värtahamnen bör uppmuntras. Det är idag ett område som besitter stor potential men som utnyttjas av verksamheter som förfular området och som hör hemma långt utanför innerstaden i en modern storstad. Liksaå skulle en arena säkert passa in i området och närheten till Djurgårdens urprungsområden gör Loudden till ett geografiskt sett bra alternativ.
Emellertid är 12 år en evighet i fotbollsvärden. Under de tolv åren som vi skulle få vänta på en arena vid Loudden skulle Djurgårdens IF sakta vittra sönder. Vi skulle under väntetiden sannolikt tvingas ut till Solna eller Hammarbys/kommunens arena vid Globen för att fortsätta kunna bedriva vår verksamhet på elitnivå. Loudden är av ovan angivna skäl det minst dåliga alternativet av de förslag som staden lade fram för oss men är ändå oattraktivt på grund av den aktuella och oacceptabla tidsplanen.
/Richard Nordström
Eftersom Djurgårdens Fotbolls AB verksamhet inte bara består av att betala för spelare som klubben vill ha utan även går ut på att hjälpa klubben med planeringen av en framtida arena så är det väl på sin plats att DPA informerar om vad som sades under bolagsstämman då 2007 års verksamhet skulle sammanfattas. Med andra ord kommer inte några ord slösas på att berätta om räkenskaper och skattefrågor utan endast de bitar som berör oss kommer redogöras för.
1) Verkställande direktör Alf Johansson gjorde för aktieägarna en summering av läget i arenafrågan och klargjorde hur vi hamnat där vi är. En aning deprimerande ord som är väl kända av de flesta av oss och som kan läsas i tidigare inlägg på vår blogg.
2) Enligt uppgifter så fattades beslutet att motsätta sig en arena på Storängsbotten enhälligt av det kungliga rådet där, förutom slottsfogde Gunnar Haeger, även kungen själv deltar. Storängsbotten är enligt Alf ett, för tillfället, stängt alternativ.
3) Djurgården ska nu be kommunen göra om sitt förslag på marktilldelning för en arena på kommunens mark eftersom de tidigare förslagen inte var godtagbara. Dessutom vill Djurgården ha en mer detaljerad tidsplan för vad som kommer ske på Loudden för att få klarhet i hur många år fram i tiden ett arenabygge ligger.
5) Alf berättade att Djurgården Fotboll AB betalat en del av de kostnader som uppstått för att undersöka var och hur en arena skall byggas. Om mark kan hittas så är Djurgården Fotboll AB berett att kliva in som (del)finansiär av bygget.
4) Möjligheten för styrelsen att besluta om en nyemission av aktier i Djurgården Fotboll debatterades en stund. Några av de äldre och mer nogräknade aktieägarna i församlingen uppmärksammade att styrelsen ville kunna sätta aktieägranas företrädesrätt ur spel vid en eventuell framtida nyemission. Företrädesrätten betyder i korthet att en Anschutz eller Stefan Persson som vill pumpa in pengar i bolaget för att finansiera bygget av arenan snällt skulle få vänta på att de redan befintliga aktieägarna köper de nyemitterade aktierna. Enighet nåddes om att företrädesrätten skall bestå.
/Richard Nordström
Angående Tommy Jacobsons utspel om bolagiseringen av Djurgården Hockey.
DPA delar Jacobsons oro över Djurgården Fotbolls arenasituation. Den senaste tidens utspel och beslut angående Djurgården Hockeys bolagisering och Stockholms stads skrytbygge Stockholmsarenan kan länkas samman på ett i våra ögon mycket oroväckande vis.
Det är vårt antagande och vår utgångspunkt att Hammarbys oförmåga att införskaffa kapital till ett eget arenabygge i förlängningen inte skall påverka våra möjligheter till en markanvisning som är acceptabel.
Det är likaledes vårt antagande att Stockholms stad inte driver en dold agenda som utmynnar i en situation där Djurgården Fotboll tvingas in ett hörn där den enda utvägen är att samsas med andra diverse hyresgäster på en kommunalt ägd arena. Om detta i själva verket är fallet så är det att anse som oförenligt med de offentligrättsliga grundstenarna likhetsprincipen och likabehandlingsprincipen.
Vi kommer att fortsätta arbeta för att kommunens löften skall hållas och kommer att noggrant bevaka den framtida utvecklingen för Djurgården Hockey.
/Richard Nordström för Djurgårdspublikens Arenagrupp
När man pratar om en ny arena för DIF kan det vara intressant att se hur läget ser ut på de andra allsvenska arenorna.
Vad man snabbt kan konstatera är att vi är inne i en ordentlig modernisering av allsvenskans arenor. I princip alla lag har nyligen byggt ut sina befintliga arenor, byggt eller planerar att bygga nya arenor, eller har planlagt ombyggnader av befintliga arenor. En av anledningarna till att dom flesta Allsvenska föreningarna nu ser om sina hus är de skärpta krav Svenska Fotbollsförbundet ställt för att Allsvenskt spel ska tillåtas på arenorna framöver.
Nedan följer en snabbgenomgång av läget i de allsvenska föreningarna:
/Nicos Harrysson
I gårdagens DN kunde man läsa om stadens planer för en ny arena i globenområdet. Den nya arenan kommer att vara i stadens ägo och finansieras med hjälp av skattemedel tillsammans med samarbetspartners, borgarrådet Axen-Olin hoppas på att Hammarby IF med Anschutz Entertainment Group i ryggen kommer att vara en av dom. Bo Lundqvist gör dock klart att detta inte påverkar Djurgårdens planer för en ny arena. Till skillnad från det här arenaprojektet har Djurgårdens IF hela tiden haft för avsikt att själva stå för finansieringen av sin arena och har fortfarande för avsikt att göra det när staden infriat sitt löfte om att ordna fram mark i ett för ändamålet geografiskt lämpligt område.
Bo Lundqvist skrev:
Att den här nya arenan blir klar förändrar inget för oss, vi kommer inte att spela där. Däremot hoppas jag nu att det innebär att det blir lättare för oss att få hjälp att hitta en ny plats, säger Djurgårdens ordförande Bo Lundqvist till TT.
Vi i DPA ställer oss naturligtvis bakom Lundqvist i den här frågan. Vi vill behålla vår egen identitet som vi supportrar varit med om att skapa, vi vill känna oss delaktiga i både exteriör och interiör. För att vi som supportrar ska trivas krävs det att en ny arena utformas med en genuin Djurgårdskänsla.
Granne med Stockholmsarenan ligger som bekant ett annat bygge utan känsla och atmosfär som sånär lyckades ta död på supporterkulturen runt Stockholms största hockeyföreningar, endast genom att delvis överge Globen lyckades DIFs hockeyförening få tillbaka sin publik.
DPA väntar nu på ett seriöst förslag från Stockholms Stad var DIF FF ska få bygga sin efterlängtade arena och hoppas att detta arbete kan påskyndas nu när planeringen av Hammarbys nya arena är klar.
DPA passar även på att önska Hammarby IF lycka till med den nya arenan. Det behövs fler än en modern fotbollsarena i Stockholm.
/Djurgårdspublikens Arenagrupp
Följande text publicerades i matchprogrammet DIF-HBK 13:e april.
Arenaarbetet går vidare. Hur många gånger har du inte läst de orden under de senaste åren? Faktum är trots det att frågan är avgörande för Djurgårdens framtid.Men mer än vår kära förenings framtid står på spel. Mycket mer.
Trots Stockholms stads fem, inte alltför smickrande, förslag för placering så är inte kampen om Storängsbotten förlorad. Ur en Djurgårdares synvinkel är det uppenbart attraktivt att se en arena på Storängsbotten. Naturligtvis går det att hänga upp sig vid ekonomiska, historiska och geografiska skäl till varför vi drömmer om en arena på Kungens mark. Emellertid så är det större värden än så som står på spel. Med en ny arena så kommer Djurgårdens arbete med ungdomar genom projekt som Djurgårdsandan få helt nya möjligheter att utvecklas. En arena vid Storängsbotten kommer få rollen som samlingspunkt för integration och sysselsättning för framförallt ungdomar. Det, kära Djurgårdare, monarker, politiker och slottsfogdar är värden som inte kan mätas i pengar.
Under en på TV direktsänd debatt häromdagen kunde vi höra slottsfogde Gunnar Haeger berätta om ekarna på Djurgården. Nationalstatsparken som Storängsbotten ligger inom är ett resultat av mänsklig aktivitet under många hundra år. Alla Djurgårdens ekar har inte växt upp av egen kraft utan planterades för att förse flottan med virke för skeppsbyggande. Alla generationer, även de framtida, måste få chansen att sätta sin prägel på nationalstatsparken berättade Haeger.
Min stilla undran är om vi inte har en fantastisk chans att sätta vår prägel på det idag tämligen nedgångna området vid Storängsbotten? Istället för att plantera ekar för krigföring så kan vi med Kungliga Djurgårdens förvaltnings godkännande och hjälp skapa en plats som inte bara gör norra Djurgården mer attraktivt utan faktiskt är till gagn för hela Stockholm. Haeger, här är en chans att sätta din prägel!
Mycket kan jag skriva om Kungliga Djurgårdens förvaltning. Men jag avstår. Jag ger slottsfogde Gunnar Haeger en chans till att förklara varför argumenten ovan inte räcker när de ställs mot ”bevarade siktlinjer”. Jag vill ge alla tvivlare en chans att höja blicken, ändra siktlinje om du så vill, och omvärdera värdet av allt som en Djurgårdsarena kan tillföra.
Djurgårdspubliken arenagrupp tar vara på din röst i arbetet med ny arena för Djurgården. I dagsläget handlar det mest om var arenan kan placeras. I framtiden hoppas vi kunna vara en röst för publik, fans och medlemmar i detaljarbetet. Läs och kommentera gärna vår blogg, http://dpag.wordpress.com om hur arbetet fortskrider!
/Richard Nordström för Djurgårdspublikens Arenagrupp
För att på ett enkelt sätt illustrera arenafrågan och förslaget om att bygga en fotbollsarena på Storängsbotten ur Djurgårdspublikens Arenagrupps (DPA) perspektiv har jag tagit några bilder till hjälp. Talesättet, en bild säger mer än tusen ord känns plötsligt mer träffande än nånsin men för att inte någon ska missa budskapet blir det inte mindre än 4 bilder och runt tusen ord i det här inlägget.
För alla oss som följer Djurgårdens IF (DIF) kom beslutet från Kungliga Djurgårdsförvaltningen (KDF) tidigare i år om att ej bevilja bygget av en fotbollsarena på Storängsbotten som en blixt från klar himmel. Allt hade fram tills dess pekat på att KDF, staden och DIF skulle komma överens. Speciellt som KDF själva varit positivt inställda till den från Stockholms stad och DIF föreslagna placeringen. Bland annat gick följande att läsa i Aftonbladet 2007-06-18:
Djurgårdsförvaltningen är positiva till ett bygge på Storängsbotten.
Det ska bli spännande att se Djurgårdens förslag, säger slottsfogden Gunnar Haeger.
Stockholms stad deklarerade tidigt att man var positiva till ett bygge av en fotbollsarena på Storängsbotten. På sidan 56 i Stockholms stadsbyggnadskontors översiktsplan (PDF) kan man läsa följande:
Enligt ”Förslag till översiktsplan för Nationalstadsparken – Stockholmsdelen”, är målsättningen att Idrottsparken ska bevaras och vidareutvecklas med inriktningen sport, rekreation, evenemang och hälsovård. Områdets karaktär med anläggningar i ett äldre park- och naturlandskap ska bevaras. Vidare anges att området vid Storängsbotten ska reserveras som ett utbyggnadsområde för Idrottsparken.
För att bibehålla områdets attraktivitet behöver verksamheter och anläggningar kunna vidareutvecklas och förnyas. Inom området finns möjligheter till förändringar, framför allt inom Storängsbotten, under förutsättning att områdets karaktär bevaras.
Klickbar bild över Idrottsparken med omgivning
Idrottsparkens historia, källa Stadsbyggnadskontoret
Idrottsparken omfattar området mellan Lill-Jansskogen, Värtabanans järnväg, Valhallavägen och Lidingövägen. Området har nyttjats för nyttjats för olika sport- och rekreationsanläggningar sedan slutet av 1800-talet. Stadens första stora idrottsanläggning, kallad Idrottsparken, anlades 1894 på Stadions nuvarande plats. Här uppfördes även Stockholms första tennispaviljong, som flyttades till sin nuvarande plats Tennisstadion år 1912. Även andra idrottsanläggningar etablerades tidigt i området. Östermalms idrottsplats tillkom 1906. Stockholms Stadion byggdes inför sommarolympiaden 1912. Stockholms bågskjutningsklubb startade 1928, har sedan dess haft sin bana mitt i dalstråket. Kungliga Tennishallen i öster anlades i början av 1940-talet. Militärens närvaro i området med Livgardet till häst, K1, söder om Lidingövägen har bidragit till områdets utveckling och inte minst till ridsportens. Fältrittklubbens terrängridbana anlades redan på 1880-talet. Ryttarstadion byggdes på 1960-talet. Flera ridstigar leder ut till omgivande natur- och parklandskap.
Innan Storängsbotten presenterades som ett alternativ hade DIF undersökt möjligheterna att bygga en ny arena på Östermalms idrottsplats, men denna gång satte KDF stopp för ett bygge med motiveringen att närrekreationsområdena måste värnas. Att KDF värnar om nationalstadsparken ligger i alla Stockholmares intresse, det gäller även oss Djurgårdare som känner en extra stor kärlek till området där DIF bildades, framgångsrikt varit verksamma inom olika idrotter på olika sätt engagerat stadens invånare sedan 1891.
Med Norra länkens utfart vid Storängsbotten skulle en arena fungera som ett skyddande ”bullerplank” mot den tunga trafik som inom en snar framtid kommer passera i hjärtat av Idrottsparken. Med den oändligt mycket större miljöpåverkan Norra länken kommer innebära för Nationalstadsparken känns de argument som legat till grund för KDFs beslut att inte bevilja ett arenabygge på Storängsbotten som ett hån.
Med hjälp av arkitekter togs flera förslag fram på hur en eventuell fotbollsarena skulle kunna se ut och passa in i sin omgivning, resultatet talar sitt tydliga språk.
Förslag från arkitektbyrå på möjlig arenautformning.
Redan idag är Storängsbotten ett mycket bra alternativ ur ett logistiskt perspektiv. Infrastrukturen är väl utvecklad med lokaltrafik i form av flertalet busslinjer och dessutom både Gärdets och Ropstens tunnelbanestationer inom 500m från Storängsbotten. Vägnätet kommer förbättras avsevärt i samband med att Norra länken byggs.
Därtill finns det även långt gångna planer på en ny stadsdel i Norra Djurgårdsstaden och planer på att bygga ut snabbspårvägens sträckning till Värtan och den nya stadsdelen vilket skulle förbättra kommunikationerna ytterligare.
Skiss över planerad utveckling för Norra Djurgårdsstaden
Vi som värnar om Djurgårdens IF FFs fortsatta existens ser grusplanen på Storängsbotten som en idealisk placering för en fotbollsarena mitt i Djurgårdsland istället för att marken ska förbli Idrottsparkens skamfläck. KDF med Gunnar Haeger i spetsen ser värdefulla siktlinjer som till varje pris måste bevaras.
Det är märkligt hur olika man kan se på saker.
/Amin Kebaili
Djurgårdens IF har en stark tradition i att spela fotboll på Stockholms Stadion där man spelat till och från i över sjuttio år. Dessvärre är Stockholm Stadion en snart 100 år gammal arena som trots vissa moderniseringar inte håller måttet när det gäller allsvensk fotboll. De senaste åren har Djurgårdens IF fört en dialog med Stockholms stad om att få bygga en ny arena på en lämplig plats, men som alltid när det gäller Stockholms Stad är det inte lika enkelt som på landsorten där kommunerna värnar om sina elitlag och inte ser den som ett ankare runt halsen. Ett annat exempel är att innan Djurgårdens IF fick tillgång till träningsanläggningen på Kaknäs kunde hade man oftast sämre träningsförhållanden än ett division sex lag i vilken byhåla som helst.
Djurgårdens Fotboll ville bygga en egen arena redan i början på 50-talet. Men fick inte för staden.
Förvisso så har man denna gång fått ett löfte om att ett beslut skall tas senast 2010 om vart det skall byggas. Eftersom Stadion och området runt omkring varit Djurgårdens hemvist under dryga 70 år så vill Djurgårdens IF givetvis bygga i detta område. Ett av de få områden där det faktiskt finns outnyttjad mark, dessvärre så ägs denna mark av Djurgårdsförvaltningen.
Nu har Djurgårdsförvaltningen valt att sätta käpparna i hjulet för de förslag som Djurgårdens Fotboll lagt fram, konstigt nog föredrar man grusgropar i ett område avsett för idrott och rekreation än en fotbollsarena. En av orsakerna som man skyller på är förstörda siktlinjer.
När det gäller själva Stadion så är ett av de stora problemen den påstådda K-märkningen av själva Stadion. Denna K-märkning har man ruckat på vid åtskilliga tillfällen. Man har till exempel tagit bort en bit av läktaren för att få plats med en åttonde löparbana för DN-galans 100-meterslopp. Nu skall man kanske lägga till att det är ju inte hela Stadion som är K märkt utan bara exteriören samt de övre delarna av läktaren.
Om nu Djurgårdens IF får tillgång till en markbit som man kan bygga en ny arena på så kommer Stockholm Stadion stå öde och tom och kosta pengar. Så det ideala vore faktiskt att bygga om Stadion till en ren fotbollsarena
Visst är Nationalstadsparken en av bovarna i dramat men om man ser till hela området på norra Djurgården så finns det utrymmen att bygga på. Vi har fältet bakom Filmhuset till exempel. Ett av problemen med Stockholmspolitikerna är att de är så otroligt rädda för att fatta beslut. Det går bra med att lova saker i valtider men när sedan saker skall förverkligas så kommer man inte till skott.
När det skulle arrangeras ett ryttar VM på Stadion 1990 var det inga som helst problem med att ta bort gräset och förstöra värmerören under gräsmattan. Man har tvingat Djurgården att spela på Råsunda, Söderstadion och Kristinebergs IP vilket inte är så lyckat eftersom alla vill väl spela hemma matcherna hemma och inte på bortaplan. I dagsläget har Djurgårdens IF faktiskt spelat 300 allsvenska matcher på Stadion, exakt lika många på Råsunda, 3 matcher på Söderstadion och 2 på Tranebergs IP. Men när det gäller det totala antalet tävlingsmatcher ser det helt annorlunda ut då leder Stadion med hästlängder.
Djurgårdens IF tvingas bort ifrån Stadion vid ett par tillfällen varje år, eftersom det skall spelas derbymatcher på Råsunda (av säkerhetsskäl), hålls konserter på Stadion för att inte tala om en liten tennisturnering som spelas där inför i stort sett tomma läktare. Det finns inte ett annat allsvenskt lag som tvingas avstå att spela på sin hemmaplan, förutom Hammarby som faktiskt fick chansen att spela alla sina hemmamatcher på hemmaplan men inte tog den.
/Stefan Gudjonsson
Nedan följer ett utdrag (Från DIF.se) om hur Djurgårdens IF grundades och i detta kan man läsa mellan raderna och se att problemet med ovilliga och dryga politiker har funnits där i 117 år.
Djurgårdens idrottsförening bildades den 12 mars 1891 på ett kafé med adressen Alberget 4 på Djurgården. Föreningen bildades lagom till en stor idrotts- och gymnastikfest i Stockholm där ett 20-tal ungdomar på Djurgården i Stockholm ville vara med. Ledande kraft i DIF blev den 22-årige John Jansson och det fanns ett krav på att medlemmarna skulle vara bosatta på Djurgården. Inträdesavgiften bestämdes till 50 öre och månadsavgiften till 10 öre. Det första mötet ägde rum den den 12 mars.
1896 invigdes Idrottsparken i Stockholm på det ställe där Olympiastadion står idag . Detta var den första riktiga fotbollsplanen i huvudstan och innebar att Stockholm på allvar kunde ta upp kampen med Göteborg om titeln som Sveriges fotbollshuvudstad. Det var också från Göteborg, genom förre GAIS-spelaren Teodor Andersson, som Djurgården fick hjälp att starta upp sin fotbollsverksamhet 1899. På några få år blev Djurgårdens fotbollslag något att räkna med och redan 1904 spelade DIF sin första fotbollsfinal. Motståndet stod Örgryte IS för och det slutade med en 2-1 seger för göteborgarna.
Inför den olympiska fotbollsturneringen 1912 behövdes nya arenor i Stockholm och därmed byggdes Råsunda Fotbollsstadion. Fotbollsförbundets Anton Johansson erbjöd Djurgården att få samgå med AIK om Råsundabygget, men då DIF-ledningen visste om Johanssons AIK-sympatier aktade man sig för en sådan affär. I stället nappade man på ett erbjudande från Stockholms stad att få disponera området vid Tranebergsbrons nuvarande västra fäste. Den 8:e augusti 1910 skrevs kontraktet, som var på 25 år och Djurgården satsade 40 000 kronor på en fotbollsplan, löparbanor och läktare. Den 1:a oktober 1911 invigdes Tranebergs Idrottsplats av kronprins Gustav Adolf. ”Tranan” blev aldrig någon bra affär ekonomiskt men en mycket viktig del av föreningen under seklets första 35 år.
På 30-talet blev Tranebergs Idrottsplats allt mer ekonomiskt krävande och när Djurgårdens kontrakt med Stockholms Stad om ”Tranan” 1935 löpte ut erbjöds DIF aldrig någon förlängning av Stockholms stad. På den plats där ”Tranan” stått skulle det i tidens anda byggas stora byggnadskomplex men något byggande skedde aldrig. Djurgården var nu under en tid hemlöst tills att AIK lämnade Stockholms Stadion för den nya, ombyggda Råsundastadion. Djurgården skrev ett kontrakt med Stadionstyrelsen 1936 och 1938 flyttade några år senare även in sitt kansli i Stadionborgens klocktorn, i AIK:s gamla lokaler. Allt sedan dess har Stadion varit ”hemma” för Djurgårdens IF Fotboll även om Råsunda använts som hemmaplan på grund av publiktryck eller ombyggnader.
Här kommer en kort sammanfattning av de frågor som behandlades under dagens möte mellan DIF representerat av Alf Johansson och DPA representerat av vårat språkrör Richard Nordström.
1) Angående Loudden och övriga förslag från staden:
DIF har nu alltså fått i uppgift att granska förslagen och sedan återkomma med sina synpunkter. Samtliga förslag förutom Loudden är mycket tvivelaktiga geografiskt. Dessutom kvarstår att utreda om det överhuvudtaget går att räkna hem en arena i Bromma, Akalla e. dyl. rent ekonomiskt. Vill sponsorerna följa med? En arena vid Loudden kommer att vara klar runt 2020 pga evakuering, rivning och sanering. Not good enough…
2) Angående ”kontraförslag”:
DIF planerar att förutom att bemöta de föreslagna markanvisningarna lägga fram två kontraförslag. Innan ”kontraförslagen” presenteras skall de dock förankras hos föreningens medlemmar. Ett möte mellan DPA och Alf m.fl. skall ske under sen-våren. (Albanotomten som det ryktats om anses för liten och är dessutom paxad av andra intressenter)
3) Dialogen med KDF skall återupptas:
Genom att trycka på de positiva effekterna för stadens barn och ungdomar och våra olika välgörande samhällsprojekt som tex. Djurgårdsandan, Alby-projektet mfl. skall markägaren i egen hög person övertalas. Rådet som enhälligt avslog planerna för en arena vid Storängsbotten avslog arenan så som den var utformad. Om vi kan utforma den i enlighet med deras på förhand klargjorda kravspecifikation och få Kungen mer välvillig så finns det en chans.
/Djurgårdspublikens Arenagrupp
